Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Maria Flinck, är konstvetare och etnolog med specialisering på trädgårdars historia i Sverige. Jag arbetar som trädgårdsantikvarie med bevarande av historiska trädgårdar och i det jobbet undersöker jag mycket källmaterial och själva trädgårdarna, samt skriver rapporter om dem.

Vad utmärker dina böcker?

Jag skriver sakprosa, mest om trädgårdars historia och bevarandet av trädgårdars kulturhistoriska värde, men jag skriver också om julgransprydnaders historia. Det är mitt vinterjobb. Totalt har det blivit sju egna böcker, tre böcker i samarbete med andra, drygt 50 artiklar, några recensioner av böcker och utställningar, samt rapporter/vårdprogram för nästan 250 trädgårdar av olika slag.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Tusen år i trädgården. Från sörmländska herrgårdar och bakgårdar, som belönades med Augustpriset 1995. Det gav mig bättre självförtroende i skrivandet, men det blev också lättare att få stipendier och att få förlag intresserade av mina följande böcker. Det öppnade också för andra forskare inom trädgårdshistoria att få sina böcker publicerade, vilket fick stor betydelse för hela forskningsområdet.

Varför skriver du sakprosa?

I tonåren försökte jag skriva skönlittteratur men det blev pinsamt dåligt och mina dikter ligger på julklappsrims-nivå. Så, det är bättre att satsa på något jag är bra på.

Desutom gillar jag att forska, men om jag nu lägger ner mycket tid och arbete på att ta reda på något intressant då vill jag gärna sprida mina kunskaper. Jag hade hoppats få arbeta på museum och göra utställningar. När jag inte fick någon tjänst, var det billigaste jag kunde göra på egen hand att skriva.

Vilka författare inspirerade dig och varför?

Två mycket olika författare har påverkat min syn dels på ämnesområdet och dels på språket. Konsthistorikern Sten Karlings avhandling Trädgårdskonstens historia i Sverige (1931) var den första bok i ämnet jag läste. Det var i början av 1980-talet då jag skulle skriva min första universitetsuppsats. Min erfarenhet från alla slott och herrgårdar mina föräldrar (inredningsarkitekter) tagit med oss barn till, var att historiska trädgårdar bestod av stora kortklippta gräsmattor omgivna av alléer av gamla träd. Men Karling beskrev trädgårdar från 1500- och 1600-talen som fulla av doftande, färgrika växter och förgyllda prydnader. Det var den rikedomen av uttryck i historiska trädgårdar jag ville ta reda på mer om.

Samtidigt köpte jag på bokrean första delen av På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust. Hans sätt att beskriva skuggorna av träden, dammet på vägen, tygerna i kläder, smaker och lukter var en uppenbarelse. Trädgårdstidningarnas språk var på 1980-talet så gulligt och sött att det blev kväljande. Jag ville skriva om historiska trädgårdar med samma precision i detaljerna som Proust gjorde.

Vad skriver du på just nu?

Ett mycket aktuellt ämne: Komposteringens historia!

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Att leta fram och läsa litteratur och arkivmaterial är det roligaste i arbetet. Att i fantasin bygga upp trädgården, människorna, odlingarna och att börja förstå varför dessa människor anlade en viss sorts trädgård och hur de använde den. Att börja skriva om det är mycket trögare. Det verkar som att det behövs tid för att låta hjärnan bearbeta allt jag tagit in, men sen kan jag börja få ner det på papper. Jag skriver för hand första versionen, två sidor per dag är ett bra dagsverke. Ofta skriver jag rent på kvällen, så att jag kan börja nästa dag med att läsa och justera, då är det mycket lättare att fortsätta skriva mera. Att aldrig starta med ett tomt papper är viktigt, alltid klottra dit några stödord först, sen kommer resten vartefter.

När jag fått ihop några kapitel kan jag börja redigera, flytta om och ta bort. Det visar sig alltid saknas något, som måste kompletteras med mer litteratur eller andra källor. När texten är klar måste den vila ett par veckor innan jag läser igen, då ser man lättare vad som är fel, och sen skriver jag om den igen.

Eftersom jag tycker så bra om själva forskningen, har jag svårt att sätta stopp. Det finns så mycket mer som jag skulle vilja veta om allt som har med trädgårdar att göra. Det gör att mina böcker tar väldigt lång tid att få klara.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Det är väldigt olika vilka ämnen som är synliga. Böcker om naturvetenskap och politisk eller ekonomisk historia recenseras ibland. Om det gäller humaniora är det mest biografier om kända personer (ofta författare) som uppmärksammas. Glädjande nog var det en artikel i DN nyligen (15 april) om litteratur om mat och måltider. Böcker om trädgårdar uppmärksammas bara i dagspressen om författaren redan är känd från något annat område. I trädgårdsfackpressen skrivs ofta korta presentationer av trädgårdsböcker, ibland intervjuer med författarna, men inga recensioner. Utan recensioner, utan diskussioner om språk, behandling av fakta och formgivning, hur ska vi som skriver om trädgårdar på olika sätt bli bättre som författare? Men 2008 kom det en avhandling av Andreas Nord, Trädgårdshandboken som text 1643–2005. Så det finns faktiskt lite forskning också om trädgårdsböcker.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nej, det roliga är ju att läsa andra författares böcker för att få syn på ämnet från en annan synvinkel. Både forskningen och skrivandet är så ensamt att man annars lätt fastnar i sina egna tankegångar.

Fotograf: Jenny Malmberg

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.