Foto: Jessica Segerberg

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Etiskt intresserad journalist och författare till sex fackböcker om politiskt och moraliskt laddade ämnen jag tyckt att jag haft något nytt att säga om. Typ så. Det har handlat om köttätande, droger, nationalism, sex, xenofobi, populism, feminism och de politiska uppror som präglat Latinamerika det senaste decenniet.

Vad utmärker dina böcker?
Att de alla är försök att mixa essäns krav på intellektuell distans med reportagets krav på fysisk närvaro. Jag vill kombinera tanke och känsla på sätt som i bästa fall driver läsaren iväg till filosofiska och geografiska platser hen aldrig varit på tidigare.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Cocaína – en bok om dom som gör det, den blodiga historien om hur det kom sig att Colombia blev hela världen leverantör av kokain. Dels för att den givet mina idéer om kvalitet är den mest lyckade bok jag skrivit och dels för att den översattes till engelska och kom ut i USA och andra delar av den engelskspråkiga världen. Att nå en större publik är väldigt inspirerande, även om det var jävligt traumatiskt att bli översatt till ett språk jag själv kan. Men till slut lyckades jag släppa greppet och insåg att den engelska som står på sidorna varken kan eller bör vara min, utan översättarens.

Varför skriver du sakprosa?
Nästan allt jag skriver är en sorts kamp mot populism och förenkling och jag vet ingen annan genre som erbjuder så läckra formmöjligheter; att både vara lättillgänglig och samtidigt kunna gå rejält på djupet när det behövs. Jag använder mycket forskning i det jag skriver och i slutändan brukar det inte bli ett reportage utan snarare ett komplex av reportage och essäer, arrangerat under ett tema jag finner angeläget och berättat i en utvecklingskurva som, när det funkar, är stimulerande och i bästa fall upplysande. Där är bokens möjligheter underbara. De tillgängliga verktygens flexibilitet liksom. Jag har gjort en del radio och teve också, men jag blir så snabbt så uttråkad av hur magra möjligheter till fördjupning de formerna erbjuder.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Alla som inte väjer för tillvarons stenhårda konflikter och håller sig till sak utan att förfalla till mähäiga å ena sidan å andra sidan-framställningar. Idéhistoriskt drivna författare och skribenter som aldrig skulle ta några snabba genvägar för att få applåder. Moa Matthis är en sådan. Och Åsa Linderborg. Henrik Berggren tycker jag är rätt trist i det korta formatet, men hans Palme-biografi är ju helt magnifik, bland det bästa jag läst i sakprosaväg på svenska. Jon Lee Anderson, författare till en fantastisk Che Guevara-biografi, är nog den levande amerikan som inspirerat mig mest. En hel rad fantastiska colombianska författare eller skribenter, okända för en svensk publik, har också betytt mycket; Maria Jimena Duzán, Daniel Coronell, Claudia López, Alfredo Molano.

Vad skriver du på just nu?
Dessvärre har jag av skäl jag inte kan påverka just tvingats lägga ner ett bokprojekt jag redan hade jobbat på i några månader. Så det suger rätt fett för jag vill så gärna skriva den där boken. Så för tillfället går jag därför mest runt och surar för det i väntan på att en ny bra och görbar idé ska få mig på bättre humör.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag tänker bara klart och bra på förmiddagen så efter jag lämnat barn på dagis sätter jag mig nånstans med en stark kopp kaffe och försöker fånga de där snabbt övergående timmarna av skärpa. Det är egentligen bara då och riktigt sent på kvällen jag kan skriva. Efter lunch tappar jag energi och försöker göra grejer som är mindre krävande; transkribera intervjuer, läsa, planera, kolla fakta, förbereda seminarier, boka biljetter, betala räkningar, etc. Är jag pressad av någon deadline brukar jag efter att barnen somnat gå till en dygnet runt-öppen biljardhall med bar i närheten där vi bor och jobba ett nattpass mellan 22 och 01 med folks biljardspel som diffus men skön fond. Det brukar vara härliga timmar. Särskilt som jag då alltid belönar mig med god öl.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
De är oftast skilda faser för mig. Alla mina böcker har kommit till i tre steg som alla tagit några månader var i anspråk. Först läser jag in mig. Sen gör jag mer klassisk research i form av intervjuer, fältarbete, resor, kompletterande faktainsamling och strukturering av materialet. Och sen skriver jag. Givetvis går faserna in i varandra men de är påfallande separata. Den första är underbar och innan vi hade barn förlade jag den ofta på härliga ställen med mycket sol och varma nätter, men den sista – själva skrivandet – är oftast mentalt väldigt slitsamt. Var jag än befinner mig.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Imponerande, för att vara ett så litet språkområde.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Skulle vara Lee Andersons Guevara-biografi då.

superminiutropVill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem