Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är en numera äldre dam, bosatt i Lund men uppväxt i Malmö. Mina föräldrar var danskfödda och det var den naturligaste sak i världen att vi syskon pratade svenska med varandra och danska med mor och ibland med far. Det är en gåva för en skribent att ha fått flera språk med sig från barndomen, även om – eller inte minst – de ligger varandra så nära som svenskan och danskan. Det nyanserar och berikar känslan för orden. Pige och dreng betyder inte piga och dräng.

Vad utmärker dina böcker?

Att det finns många illustrationer i dem. Jag älskar att leta upp bilder och nätet är på den punkten ovärderligt. Jag är en bildmänniska snarare än en ordmänniska. Jag har fotograferat sedan jag var tio år och köpte min första kamera. Tidigare i livet har jag också ritat och målat, av ren lust. Skrivandet är mer komplicerat. Där handlar det om att prestera och gärna tjäna pengar på det.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Den är den senaste, just nu Bin och människor. Men den bok som jag är mest nöjd med och stolt över är Hej då, begravningsboken. Den beskriver det högst märkliga svenska begravningsskicket och jämför det med andra europeiska länders. Det är till exempel bara hos oss som man väntar i veckor med att få en död människa i jorden, alt. till krematoriet. Också defileringen kring kistan är en svensk specialitet som kan göra utländska gäster totalförvirrade. Men tyvärr är den minst sålda och minst uppmärksammade av mina böcker. När den kom ut var det bara två bibliotek bjöd in mig att presentera den. På det ena bestod publiken av ett tiotal personer, på det andra av en enda.

Varför skriver du sakprosa?

Om frågan avser varför jag inte skriver skönlitteratur är svaret att jag aldrig ens har funderat på att göra det. Mitt temperament är journalistiskt, vilket innebär att jag vill ta reda på hur saker och ting förhåller sig och berätta om det.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Länge läste jag Fredrik Sjöberg när jag behövde komma loss med språket. Han är en mästare på att få det att överraska. Men så fick jag en ironisk gliring av honom i en recension och sen dess är det slut mellan honom och mig. Usch. Jag tänker ibland med fasa på de författare som jag har skrivit kritiskt om under min tid som recensent. Men då var jag åtminstone rättvis – i alla fall enligt egen uppfattning.

Vad skriver du på just nu på?

Ingenting.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Alltför mycket tid framför datorn, i alla fall under researchen. Innan nätet fanns reste jag mycket, intervjuade folk, kollade miljöer och besökte fjärran bibliotek och museer. Det var tids- och kostnadskrävande och fruktansvärt intressant. Nu får man fram nästan allt genom att googla. Problemet är inte att få fram information utan att sovra. Vad gäller själva skrivandet bearbetar jag texterna ett otal gånger, kortar och koncentrerar dem.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Se ovan.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Saknar kunskap och därför åsikt.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nalle Puh. Tänk att ha kunnat roa och glädja generation efter generation.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem.