Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Klas Grinell, är snart 55 år och bor på Brännö i Göteborgs skärgård med min familj. Jag är docent i idéhistoria och har under de senaste 25 åren rört mig fram och tillbaka mellan akademin och museivärlden. Innan det var jag reseledare. Där fick jag blanda ungdomens litterära intresse med ett mer folkbildande berättande och ett engagemang för globala frågor. Det har sedan dess varit vad jag försökt ägna mig åt.

Vad utmärker dina böcker?

Det är svårt att själv säga vad som håller dem samman. Jag har skrivit om turkisk politik och religion, om islam och islamisk filosofihistoria, om Aristoteles och det goda livet i klimatomställningens tid, och nu senast en biografi om profeten Muhammed. Det har varit i form av essäer, samtidsrapporter och historisk prosa. Jag har försökt låta ämnet styra formen och stilen, och hålla mig ifrån forskningsprosan.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Det är nog essäboken Eudaimonia: Om det goda livet i klimatomställningens tid från 2021. Dels för att jag till slut skrev ungefär som jag drömde om att skriva i tjugoårsåldern, dels för att den närmar sig de allra största frågorna på ett existentiellt plan. Den fick mig också att inse hur färgad av Aristoteles jag är, och att jag när jag tillfrågas om min livssyn kan vara just aristoteliker.

Varför skriver du sakprosa?

För att jag alltid velat skriva, men aldrig haft någon vidare fantasi. Efter att jag disputerat och började jobba på museum tänkte jag att jag skulle sluta skriva. Men jag märkte att det inte var lika kul att läsa och lära sig om nya ämnen när jag inte läste för att skriva. Och så tycker jag det är genuint roligt att just skriva och hitta sätt att formulera och förmedla olika ämnen.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Sven Lindkvist har varit väldigt viktig ända sedan tonåren. I allt från stil och form till livshållning. En annan är Michael Muhammad Knight, en amerikan som konverterade till islam i tonåren. Han har varit vagabond, livvakt, wrestler, romanförfattare och till slut akademiker och skrivit böcker som Osama Van Halen och Journey to the end of Islam. Som få kombinerar han islamisk lärdom, avväpnande uppriktighet och drivet berättande. Han inspirerar mig till att inte framställa islam som ett dött studieobjekt. När jag skrev min senaste bok försökte jag inför varje redigeringspass läsa någon sida ur Kerstin Ekmans Löpa varg för att låta mig smittas av hennes avklarnade språk.

Vad skriver du på just nu?

Nu skriver jag på en bok om Suezkrisen 1956 för samma serie om ’Världens dramatiska historia’ som min Muhammedbok ingick i. Det är ett skeende där Mellanöstern snärjdes in i Kalla krigets maktkamp och oljeberoende på ett sätt som förklarar en hel del av dagens konflikter och problem. Det är många trådar som ska vävas ihop. Jag försöker förklara krisen främst ur ett egyptiskt och tredjevärlden-perspektiv.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag lönearbetar som utvecklingsledare på Göteborgs museer. Skrivandet är en bisyssla, men jag försöker ägna någon morgontimme åt skrivande eller research innan jobbet. Mitt viktigaste arbetsredskap är min lilla anteckningsbok som jag alltid har med mig och kan kasta ner små tankar, formuleringar eller anteckningar i under dagarna. Det gör att när jag öppnar datorn så finns det alltid några konkreta punkter att börja med. Eftersom jag varken seglar, stickar eller styrketränar har jag ganska mycket fritid att skriva på. Det är också skönt att inte ha ekonomisk press kring skrivandet.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag lyssnar mycket på ljudböcker och poddar för att hålla mig uppdaterad i de fält jag vill skriva om. Det kan ofta räcka för att formulera ett tema, och sen komma överens med en redaktör om format och målgrupp. Sen försöker jag börja skriva så snart som möjligt, för att låta de behov som uppstår styra researchen. Att försöka läsa in sig leder lätt till att man hittar mer och mer spännande material och aldrig kommer i gång själv. Det gäller att hitta sin vinkel och avgränsning, och göra den research som krävs för att få ihop just den text man ska skriva.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Neddragningar på folkbildning, bibliotek och liknande gör att det finns färre arenor att prata om böcker på. Som jag förstår det har väl det alltid varit där det funnits möjlighet att få ihop till en tillvaro som sakprosaförfattare. Det är oroande om det bara blir akademiker eller andra yrkesverksamma som har möjlighet att skriva sakprosa. Det kan bli för mycket sak och för lite prosa, om man säger så. Samtidigt tycker jag att det publiceras mycket väldigt bra sakprosa på svenska. Jag tycker också att det är glädjande att vi fått en första professur i sakprosa.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nina Burtons Livets tunna väggar är i mina ögon en perfekt essä. Den kan jag önska att jag hade kunnat skriva. Och Kerstin Ekmans Tullias värld berättar historia på ett sätt som jag skulle vilja kunna göra.

Foto: Mika Grinell

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.