Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är en snart 44 år gammal kulturjournalist som kommer från Göteborg. Genom åren har jag jobbat för både stort och smått, från DN och Sveriges Radio till Vi läser, DI Weekend och en massa småförlag. Drev tidningen Sex i fem år och var med och drog igång Filter, gör också dokumentärfilm ibland. Älskar friheten i att vara frilans. Idag varvar jag programlederi på SVT Kulturnyheterna med egna små hjärteprojekt.
Vad utmärker dina böcker?
De handlar oftast om kultur i marginalen, alldeles oavsett hur den tar sig form. Då kan det bli allt från black metal-musiker som kastar ruttet blod på publiken till kvinnliga amerikanska formgivarpionjärer som aldrig fått erkännande. Det viktigaste är att människorna drivs av passion.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Helt klart ”Blod Eld Död”, en reportagebok om den svenska döds- och black metal-scenen som jag skrev tillsammans med Jon Jefferson Klingberg. Den tog sju år att skriva och kom 2011. Viktig dels för att den etablerade mig som författare, men framför allt eftersom jag fick dyka ner i den kultur jag tillbringat mina tonårsår i. Det absolut roligaste och samtidigt jobbigaste projektet var ”Jan Lööf – 75 år av dumheter”. En hel sommar fylld av fantastiska samtal med Janne, nattliga bråkmail, efterföljande förlåtmail och resultatet blev en superfin bok. Man kan läsa mer om den bökiga processen här om man har lust: vilaser.se/janloof
Varför skriver du sakprosa?
För att jag är journalist och har inte kunnat hitta på något sedan jag gick i lågstadiet och skrev deckare som jag läste upp på skolavslutningarna. Jag tycker väldigt mycket om fakta, gärna all fakta som går att redovisa i varje enskilt fall. För ett par år sedan anmälde jag mig till en kurs i skönlitterärt skrivande men drog mig ur i sista stund på grund av feghet.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jag tycker om författare som kan säga mycket utan att brodera ut språket särskilt. Joan Didion såklart, Barbara Ehrenreich, Neil Strauss, Douglas Coupland, Elena Ferrante, Sara Paborn, etc etc. Just nu läser jag Eve Babitz återutgivna ”Sex and Rage” från 1979 och funderar på den där skrivarkursen igen.
Jag har just lämnat en antologi med intervjuer från Sex på tryck. Det är ungefär tio år sedan vi lade ner tidningen och det känns väldigt roligt att fira det med en bok. Den kommer i början av maj på Orosdi-Back/Bonniers. Jag grejar också med korret på den amerikanska utgåvan av ”Blod Eld Död” som släpps i november på Feral House. Sedan håller jag på med två hemliga projekt. Ett är en bandbiografi, men medlemmarna är så instabila att det är svårt att veta om det blir något av. Det andra projektet kommer jag inte igång med och skvallrar jag om det kommer idén att bli stulen direkt. Så bra är den. Nä, herregud vad jag måste rycka upp mig och ta tag i det där.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Klockan står alltid på 7.15. Ofta lägger jag mig och sover lite till efter att barnen gått till skolan. Jag arbetar allra bäst om natten, men det är svårt att kombinera med familjeliv. Vaknar igen vid 10.30, skjuter upp allt jag ska göra under hela dagen och blir på allt sämre humör. När alla andra somnat sätter jag mig vid köksbordet och börjar skriva. Det där med att man blir mer effektiv efter man fått barn har tyvärr inte funkat på mig.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag älskar allt med research, drömmen vore att slippa behöva bearbeta materialet sedan. Så man kan säga att jag researchar jättelänge och skjuter skrivandet framför mig så länge jag kan. När jag väl är klar i huvudet går det ganska fort, och väl inne i det är skrivandet det bästa som finns.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Den är god tycker jag allt.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Jag njöt hela vägen genom ”The Dirt” av Neil Strauss. Ett måhända väldigt väntat och tråkigt val, men det är sanningen. Jag tycker om hur han lever med dem han skriver om. Jag drömmer också om att få försänka mig helt. Det får bli när barnen flyttat hemifrån.
Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem