Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Född 1950. Började skriva, främst om popmusik, i skoltidningen KAOS i Mörbyskolan, Danderyd. Efter några års pedagogikstudier på universitet började jag på P3 Ungdomsradion med musikintervjuer och senare den egna serien ”Den unga generationen” där oetablerade poeter intervjuades och fick läsa egna dikter. På Ungdomsradion var jag också med och startade CULT, ett nyskapande, direktsänt kulturmagasin förungdomar.
1989 började jag på SVT som reporter på Kulturredaktionen med inriktning på längre författarporträtt. Ett exempel är dokumentärfilmen om Nobelpristagaren Nadine Gordimer som jag träffade på plats i Johannesburg.
Tillsammans med kollegan Staffan Bengtsson startade jag den långlivade tv-serien K-märkt. Den ledde även till egna sakprosaböcker med liknande innehåll som tv-serien. Den första, Med K-märkt genom Sverige, kom ut 1994 och blev nominerad till Augustpriset. Det har hittills blivit 17 böcker, den senaste Thalias Hus – på spaning efter den svenska teaterns själ kom ut 2019.
Vad utmärker dina böcker?
Jag har alltid skrivit sakprosa om svenska fenomen som ägt rum under min egen livstid. (folkparken, charterepoken, Dagen H). Man skulle kunna kalla det jag gör för samtidsarkeologi. Alltid inleds ett bokprojekt med omfattande research. I arbetet ingår sedan många resor och intervjuer på plats. Först därefter börjar jag skriva – då har jag upplevt mycket och vill berätta.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Hela Svenska Folkets Park – en K-märkt turné ( 2005) är en bok som betytt mycket för mig som författare. Att försöka skildra folkparkens historia var ett stort uppdrag. Och ett ämne som jag inte hade speciellt mycket egen erfarenhet av, vilket gjorde researcharbetet extra viktigt. I Arbetarrörelsens arkiv fanns en unik fotodokumentation av hur folkparken såg ut när Folkparkernas Centralorganisation 50-årsjubilerade 1955. Många hundra parker och dess besökare fanns här att fördjupa sig i. Det blev en bra start. Att sedan få åka ut i landet och besöka dessa mötesplatser och höra gamla eldsjälar berätta om stort och smått, givetvis alltid om artisterna; ABBA, Thorleifs, Frank Sinatra, Lill-Babs, Ulla Billquist. Men också om arbetarrörelsen, arkitekturen, tidsandan.
Varför skriver du sakprosa?
Jag läser mycket skönlitteratur men har aldrig känt att jag måste skriva själv. Däremot passar sakprosa mig. Jag gillar grävande journalistik och bra deckare. Det är något i själva letandet efter fakta som triggar min kreativitet. Att göra fynd i KB:s källare är alltid lika tillfredsställande.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jolo är en författare som alltid inspirerar mig. Boken Jolo i Sverige,(1976) finns alltid till hands. Man kan hitta många användbara citat i de 208 korta texterna med sina triviala ämnen som Posten i Varberg, En Pub i Södertälje, Bara hänga på macken.
Vad skriver du på just nu?
Gör research för en kommande bok om boklådor och antikvariat och skriver artiklar för kulturtidskriften Balder, t ex Industriminnen, ensligt belägna.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Alltid en morgoncykling, gärna till havet från sommarhuset på Fårö. Inte sällan infinner sig en tanke för den pågående texten när jag sitter bakom styret – ”l´esprit de bicyle”.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Antingen så befinner jag mig det långvariga researchskedet, då skriver jag ner spaningsfynd i arbetsboken, lånar böcker, kollar gamla vykort hos Leopolds eller genomsöker fotoarkiv. När jag väl fått ihop en mängd fakta börjar skrivandet. Ofta uppstår nya idéer under arbetets gång vilket resulterar i nya arkivbesök.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
På senare år har sakprosan fått en mer framskjuten plats, precis som är fallet dokumentärfilmer på tv eller som långfilm. Det är mycket glädjande.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Jag skulle gärna velat ha skrivit Att uppfinna världen. Katrine Marcals härliga, oväntade ämnen, som rullväskans historik och hur man startar bilen utan att slå sönder käken, är folkbildande och roliga. Att skriva om teknik med humor, som Katrine Marcal gör, är något jag vill bli bättre på.
Tidigare Månadens medlem-intervjuer hittar du här.