Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är nyhetsjournalist på Sydsvenskan sedan många år, men också författare till flera guideböcker och populärhistoriska böcker om Italien.

Vad utmärker dina böcker?

De präglas förstås av mitt stora intresse för Italien, och särskilt då landets på alla sätt fascinerande moderna historia. Jag hoppas så klart att den här fascinationen och upptäckarglädjen för allt det italienska i någon mån genomsyrar mina böcker – och att jag kan bidra till en bättre förståelse av ett land som många svenskar har en innerlig relation till, men kanske inte alltid så djupa kunskaper om.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Det är nog den senast utgivna, ”Italiens moderna historia”, som kom ut i somras. Det var ett drygt jobb att sammanfatta drygt två hundra års utveckling i landet, och det visade sig vara väldigt mycket jag behövde läsa in mig på. Men jag är stolt över att jag fick ihop det hela, och jag tycker boken berättar en hel del om Italien som inte tidigare gått att läsa på svenska.

Varför skriver du sakprosa?

Jag är ju reporter till vardags och har så varit i snart 25 år. Att skriva böcker har inneburit en kontrast till nyhetsjournalistiken, en tillåtelse att få fördjupa mig och lära mig mer. Nyfikenhet har alltid varit en viktig drivkraft för mig och genom böckerna har jag verkligen fått ägna mig åt sådant jag är nyfiken på. Sedan tycker jag också att bilden av Italien i Sverige är väldigt schablonmässig och i behov av nyansering. Så lite folkbildande ambition finns nog också.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Det är väl de som lyckas hitta den där balansen och syntesen av mikro- och makroperspektiv, som kan förena en stor berättelse om en epok eller en fråga med att låta läsaren komma nära enskilda människoöden. En bok som betydde mycket för mig var Alessandro Portellis ”L’ordine è già stato eseguito” (The Order has Already Been Carried Out), som är en slags oral history om ett omstritt partisandåd i Rom våren 1944 och hur minnet av attacken levt kvar i staden. På svenska tycker jag Magnus Västerbo kommit nära det här idealet, både i ”Pestens år” och i sin senaste bok ”Svälten, hungeråren som formade Sverige”.

Vad skriver du på just nu?

Om gudarna vill och lyckan står mig bi ska min nästa bok handla om fascismens uppkomst i Italien åren direkt efter första världskrigets slut, sedd genom ett par inblandade personers perspektiv. Just nu går jag och funderar på vilken research jag behöver göra, hur jag vill berätta och om jag inte tagit mig vatten över huvudet igen. Risken är rätt stor, tror jag.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

En vanlig arbetsdag är jag en helt vanlig lokalreporter och jobbar med nyheter. Men när jag skriver böcker sitter jag för det mesta på bibliotek. Då kör jag med rätt stenhårda dagspensum: Si och så många tecken ska ner varje dag. Innan dess får jag inte gå hem. Jag försöker lita på att det jag får ur mig håller en hyfsad kvalitet och låta bli att skriva om och revidera för mycket. Det får komma sen.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag försöker använda källorna till en ganska noggrann disposition eller skelett, som jag sedan kan följa när jag skriver den färdiga texten. Sedan har jag ju inte ägnat mig åt egentliga arkivstudier, utan främst utgått från med italiensk och engelsk sekundärlitteratur. Det tror jag är lite mer förutsägbart och rättframt än om man är beroende av nyckfullt originalmaterial, så jag har nog kunnat skriva parallellt med researchen. Och så gäller det att påminna sig om att när det går uselt att skriva så beror det nästan alltid på att man inte läst och tänkt tillräckligt innan.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

God, tycker jag. Känns som det kommer ut mängder av böcker!

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Robert A. Caros makalösa ”The Power Broker. Robert Moses and the Fall of New York” från 1974 är en skildring av den lika hänsynslöse som maktfullkomplige stadsplaneraren Robert Moses järngrepp om staden New York och dess urbana utveckling under nästan ett halvsekel. Det är den bästa skildringen av makt och maktutövning jag någonsin läst. Och Sven Lindqvists ”Utrota varenda jävel”, och Peter Englunds ”Stridens skönhet och sorg”. Och några till.

Tidigare Månadens medlem-intervjuer hittar du här.