Fotograf: Marcus Elmerstad
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag brukar säga att jag är journalist eftersom folk kan bli så ”åhå, är du författare” annars. Men även om jag fortfarande gör en del frilansjobb som journalist så försörjer jag mig nuförtiden mest som just författare. Det innebär dock inte att jag tjänar så mycket pengar, snarare att jag har små utgifter. Jag är uppväxt i Stockholm men bor sedan ett år tillbaka på en liten gård i Dalarna, tillsammans med sambo, två små barn samt får, höns och katt. Där försöker jag leva upp till de ideal som jag skriver om i min senaste bok som kom i våras, Jordad – Enklare liv i kollapsens skugga.
Vad utmärker dina böcker?
Kriser, mytologi och stora grepp. Jag är en alldeles för otålig person för att kunna grotta ner mig i en smal fråga, i stället har mitt existensberättigande blivit att samla ihop pusselbitarna som beskriver vår civilisations kristillstånd och foga ihop bitarna till en någorlunda sammanhängande bild. Första boken handlade om klimatkrisen, andra om civilisationers uppgång och fall och den tredje om jorden. Mytologin finns ofta med i bakgrunden eftersom jag gillar att peta i de myter som det moderna (och förment mytologifria) samhället omger sig med.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Kollaps är den som fått störst genomslag och som jag blivit mest förknippad med, men min senaste bok Jordad är ändå den som betyder mest. I den tar jag konsekvenserna av den tes som jag driver i Kollaps – att alla komplexa samhällen förr eller senare kollapsar, inklusive vår oljedrivna civilisation. I min framtidsbild kommer vi i växande grad försörja oss av det som jorden ger och den stora utmaningen blir därför hur vi återupprättar banden till jorden. Man kan säga att jag just nu lever och andas den bok jag har skrivit.
Varför skriver du sakprosa?
Min journalistbakgrund gör att det är den typ av text som känns mest naturlig att skriva. Dessutom är det praktiskt med sakprosa om man för kontroversiella resonemang som man vill backa upp med fakta.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Språkligt är jag ett stort fan av Ivar Lo-Johansson. Jag gillar hans direkta och enkla språk. Det har en effektivitet som gör att han kan skildra människor och landskap på ett väldigt levande sätt utan att behöva ta i. Idémässigt har jag tagit mycket intryck av den amerikanska författaren John-Michael Greer. Dels för att han är slagkraftig och pedagogisk, dels för att han har ett så starkt självförtroende i texterna – trots att de på ett väldigt grundläggande sätt utmanar rådande uppfattningar om hur världen funkar och vart den är på väg.
Vad skriver du på just nu?
Inget! Jag har skrivpaus. För tillfället är jag hellre ute och jobbar på gården än sitter vid skrivbordet. Vi får se hur lång pausen blir, jag kommer säkert börja längta till nya skrivprojekt framöver, men just nu uppskattar jag att inte hänga så mycket över tangentbordet.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Som småbarnsförälder är de dagar som jag helt kan ägna åt skrivande ganska sällsynta och därför ömt omhuldade. Jag är därför oftast väldigt disciplinerad (även om kreativiteten kräver sin beskärda del av odisciplin och improduktivitet). Jag skriver i princip från tidig morgon till sen kväll, med avbrott för korta matstunder då jag pausar hjärnan med att kolla tv-serier eller film och så tar jag minst en skogspromenad eller träningsrunda varje dag.
Föreläsningsdagarna – som just nu är fler än skrivdagarna – är ganska enkla i sin uppbyggnad: skramla fram på tåg, intensivt pratande och sedan skramla hem igen.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Det är ofta något njutningsfullt, åtminstone när balansen är den rätta. Det vill säga när researchen präglas av så pass mycket nyfikenhet och lust att jag inte vill börja skriva. Och sedan när jag börjar skriva känner jag mig så mätt på researchen att jag inte vill göra annat än att skriva.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Utan att ha så bra koll skulle jag spontant säga att det är god. Det ges ut så mycket som är så bra och som dessutom spelar avgörande roller i det offentliga samtalet.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Aldo Leopolds A Sand County Almanac. Att skildra naturen tycker jag är svårt, oftast blir det för banalt, för nördigt eller för svärmande. Aldo Leopolds naturbetraktelser från sin gård i Wisconsin i USA är något för sig: fascinerande, fulla av insikter och med en tillbakadragen men mycket vass udd riktad mot det moderna samhället. Hans texter bygger på djup ekologisk kunskap, men det som präglar dem är en lekfullhet och en förmåga att förmedla naturen sedd genom ögonen på till exempel en hare, varg eller kanadagås.
Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem i Minerva.