Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.

September: Charlotte Birnbaum

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag heter Charlotte Birnbaum och jag skriver om mat med tyngdpunkt på gastronomisk historia. Jag har skrivit fyra egna böcker och jag är redaktör för en bokserie med titeln On the Table, som utkommer på Sternberg Press (Berlin/NewYork). Hittills har fyra volymer utkommit, två till är på gång.

Vad utmärker dina böcker?
Jag är intresserad av själva skärningspunkten mellan mat och konst. Allt som dukas upp på ett bord är i sista hand en utställning, därav titeln på min bokserie – On the Table. Jag skriver om allt från den barocka epokens banketter, med dess fantastiska sockerskulpturer, till servetternas kulturhistoria. Eller om mer exceptionella rätters utveckling, exempelvis om matbordets egen Grand Dame – pastejen.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Jag tror att min första bok Den inre resan som handlar om matlagning med inälvsmat var väldigt viktig för mig, då ämnet fick folk att reagera – nästan uteslutande med äckel – men ändå! Jag skrev den under min tioåriga vistelse i Tyskland och den översattes till engelska och sedan till svenska – på det utomordentliga förlaget Ersatz, där även min bok Bon! Bon!- Sockerkonster utkommit.

Varför skriver du sakprosa?
Det ger mig möjlighet att skriva om och syssla med det jag älskar – kan det bli bättre?
Jag trivs lika bra på dammiga bibliotek som vid spisen.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Elisabeth David, den fantastiska engelska matskribenten som lyckades förmå engelsmännen att inse att det fanns andra läckerheter än fish and ships och kidney pie. Hon fick sina landsmän att köpa olivolja och vitlök på apoteket, inte bara då de hade förkylning och örsprång, utan då de skulle laga mat. Hon introducerade det italienska och franska köket med en lätthet och elegans och skapade en mer välsmakande och livsbejakande livssituation för de krigströtta britterna som fick lära sig att jordgubbar är godast på sommaren och att en god fisk inte alltid behöver hamna i en paj.

En annan förebild är MFK Fischer, Amerikas främsta författare i ämnet gastronomi, vid sidan om den betydligt mer pragmatiska Julia Child. Fischer skriver fantastiska essäer, om mat, sex, kärlek och om sin aldrig slocknande hunger. Consider the Oyster och How to Eat a Wolf, är gastronomiska klassiker som konstigt nog inte finns översatta till svenska.

Vad skriver du på just nu?
Just nu håller jag på med en intervjubok med konstnärsparet Gilbert and George om en mycket säregen middag, en så kallad ”Living Sculpture” som de arrangerade på en herrgård utanför London 1969. Endast en gäst var inbjuden – konstnären David Hokney, som passades upp av Princess Margarets inlånade butler. I boken diskuterar vi även fördelarna med att gå till samma restaurang varje dag i 27 år och varför en vattenkokare är den enda köksutrustning man egentligen behöver.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag har turen att bo väldigt nära Stockholms Stadsbibliotek, som fungerar som ett optimalt arbetsrum för mig. Jag tycker mycket om att sitta tillsammans med andra och arbeta. En bra arbetsdag börjar på biblioteket, med läsande och skrivande, därefter kanske ett möte med planering av en middag, som jag är med och arrangerar. På kvällen matlagning – kanske testlagar jag något som min familj eller vänner får prova. För de mesta är de nöjda. Under förberedelserna med Den inre resan, min bok om inälvsmat, blev det dock plötsligt väldigt mycket hämtmat…

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Det passar mig alldeles utmärkt. Jag har ofta många projekt på gång samtidigt. Jag föreläser, läser och skriver – för mig en perfekt mix. Jag arrangerar även middagar, som jag kallar ”This Dinner is a Group Show” där jag bjuder in konstnärer och kockar som får arbeta tillsammans och skapa spännande och förhoppningsvis minnesvärda måltider.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Vad det gäller mitt område – mat – är utgivningen enorm. Sverige är ett av de länder som ger ut mest kokböcker i värden. Sedan kan man kanske önska att det gavs ut lite mer böcker om t.ex. gastronomisk historia, och lite mindre om de senaste långtråkiga dieterna…

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Utan tvivel Brillat-Savarins Smakens fysiologi (Physiologie du gout 1825)! Boken är en samling ytterst spirituella kåserier om mat och dryck, och en av den gastronomiska litteraturens absoluta klassiker. Tänk att få ha klämt ur sig klokheter som:

Upptäckten av en ny maträtt bringar mer lycka till mänskligheten än upptäckten av en ny stjärna.

eller

En måltid utan ost är en skönhet med bara ett öga.