Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.

Maj: Cecilia Lindqvist

Foto: Ulla Montan

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Genom hela mitt vuxna liv har jag varit verksam som författare, gymnasielärare, fotograf och musiker. Som person: Nyfiken, energisk, uthållig och – som jag hoppas – ganska snäll.

Vad utmärker dina böcker?
De är fackböcker på fast självbiografisk grund. Ett exempel: ”Resa med Aron”. Åren 1967-68 arbetade min dåvarande man Sven och jag för DN i Latinamerika och vi hade med oss vår tvåårige son Aron. Jag hade då nyligen skrivit en magisteruppsats på Stockholms universitet om olika teorier om språkets uppkomst och blev alltmer intresserad av Arons språkutveckling och reaktioner på den latinamerikanska verkligheten och antecknade dygnet runt våra samtal och vad han berättade i sina långa monologer, medan han lekte. Det blev boken ”Resa med Aron”. Självbiografi? Fackbok? Både och. En unik, spännande tvåårig dokumentation av ett barns språkliga utveckling och möte med en främmande miljö.

Min bok ”Qin” bygger på mina erfarenheter av decennier av aktivt musicerande– från piano och renässansluta till det klassiska kinesiska stränginstrumentet qin som jag studerade under två år i Peking. När jag började skriva om instrumentet och trängde in i dess flertusenåriga tradition och betydelse i den bildade elitens liv, var det med en intensiv känsla av närvaro och kärlek till ämnet och till de qinspelare jag lärt känna. Jag ville samla och lämna allt jag lärt av dem vidare. Arbetet innebar mycket forskning och det sysselsatte mig under sex lyckliga år.

Min senast utgivna bok, ”En annan värld. Minnen från Kina 1961-62”, utgår från mina erfarenheter som student i Kina under några av de mest tragiska åren i Kinas moderna historia, då 40 miljoner människor dog av svält. Med hjälp av sex tjocka anteckningsböcker, ett stort antal brev hem till familjen och de nära 700 foton jag tog beskriver jag hur jag som ung västerlänning reagerade på den förtryckande politiska diktatur jag mötte. Självbiografisk ja, men med omfattande forskning om tiden som grund, för att kunna sätta in det jag upplevde i sitt sammanhang.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Det är helt klart ”Tecknens rike” som förklarar varför de kinesiska tecknen ser ut som de gör. Jag arbetade med den boken i femton år och under den tiden läste/levde jag in mig i den kinesiska civilisationen i alla dess aspekter – ett gigantiskt, oavbrutet fängslande arbete som blev ett sätt att leva. År efter år reste jag runt till nya arkeologiska utgrävningar i Kina, sökte upp experter inom alla de olika områden jag skrev om och ju mer jag lärde mig desto fler frågor fann jag att gå vidare med. Människornas och djurens liv, naturen, arkitekturen, musiken, filosofin – allt! Avgörande hjälp fick jag av de många nya arkeologiska fynden från den tid då tecknen skapades på tusentalet f Kr. Min bok är den första i världen att diskutera och förklara det centrala teckenförrådet i ljuset av detta omfattande arkeologiska material.

När boken publicerades 1989 fick den ett mycket stort gensvar både här i Sverige och i resten av världen. Den är sedan länge kursbok vid de kinesiska universiteten, bredvidläsningsbok i gymnasiet och inom kort utkommer i Kina en version avpassad för åldersgruppen 10-15 år. Det känns mäktigt och underbart att jag som utlänning är den som nu lär hela den uppväxande kinesiska generationen varför deras skrift ser ut som den gör.

Varför skriver du sakprosa?
Det är den enda form där mina erfarenheter kan gestaltas.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Joseph Conrad står mig mycket nära. Hans förmåga att skildra stora grymma skeenden genom enstaka människors upplevelser och berättelser är lysande. Och utan Joseph Needhams ”Science and Civilisation in China” skulle jag inte ha klarat mig. Ett makalöst verk om fjorton väldiga volymer där nästan allt som man kan behöva veta finns i den enastående välskrivna grundtexten eller i verken i litteraturhänvisningarna.

Vad skriver du på just nu?
Jag håller på med en bok om kinesisk siluettkonst, en kvinnlig konstart som framförallt har förekommit uppe i ökenområdena vid Långa muren, där kvinnorna i årtusenden klippt vackra dekorationer av papper för att försköna sina enkla hem, ingrävda i bergssidornas lösa sandsten. I flera långa perioder har jag rest runt där, träffat erfarna klipperskor och samlat ett stort material.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Vaknar vid sjutiden, går rakt in i mitt arbetsrum, kollar nattens mail och besvarar de brådskande. Ofta kan jag sen inte låta bli att kolla på de senaste avsnitten av den text jag arbetar med och ser då att vissa ändringar måste göras. Genomför dem, men upptäcker snabbt några andra och så flyter allt på så lätt och behändigt och plötsligt upptäcker jag att klockan redan är tio och jag har glömt att äta frukost. Och då får det bli en skål yoghurt, en smörgås, en halv grapefrukt och DN.

Sen jobbar jag på till klockan ett. Så en snabb lunch och SvD. Uppe i mitt sovrum tar jag på mig mitt randiga Marimekko-nattlinne, kryper ner under duntäcket, lägger en mjuk sidensjal över ögonen och sover som en stock i drygt en timma. Under tiden jobbar hjärnan så vänligt vidare på min text, sorterar och korrigerar, och när jag vaknar är det bara att gå rakt in till datorn och fortsätta arbetet.

Vid sextiden går jag ner och lagar middag, oftast blir det ett par kinesiska rätter. Kollar på Rapport, Uppdrag granskning eller något annat dokumentärt, betalar räkningar, beställer böcker och besvarar mail. Till sängs halvtio-tio.

På vintern snöskottning. Resten av året tar trädgården ett par timmar varje dag – en underbart produktiv tid, då alla tankar på texten är bortkopplade. Men ibland klingar det till och jag måste springa upp till mitt arbetsrum och skriva om ett stycke.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Allt är ett.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Stark, tror jag.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”.