Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Så här i backspegeln är jag nog mest som en humanist som råkade bli naturvetare och därtill råkade hamna på teknisk fakultet. Där stannade jag faktiskt i hela 46 år, hela tiden dock med gränsöverskridande inslag i arbetet. Mer info på www.bodiljonsson.se

Vad utmärker dina böcker?

Tilltalet. Jag är talare/ föreläsare snarare än författare, och jag kan skriva så att de som lyssnat till mig kan höra mig tala när de läser vad jag skriver. Också för min egen del är talets bakgrund till stor hjälp för skrivandet. Ibland funkar det direkt. Ibland indirekt: då jag som många andra filat så länge på ett stycke att jag tappat läsarkontakten, kan jag stanna upp och undra: ”hur skulle jag sagt det här?” Och då hittar jag för det mesta tonen igen.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

”Tio tankar om tid”, Brombergs, 1999, går ju inte att förbigå: den köptes i 650 tusen exemplar i Sverige och finns på över 20 språk. Därmed är det den bok jag fått mest återkoppling på. Fortfarande, 18 år senare, går det sällan en vecka utan att någon påminner mig om den.

Varför skriver du sakprosa?

Att jag alls skriver – och skriver mycket – har nog främst med min introverta personlighet att göra. Jag behöver ett stort mått av ensamhet och får min återkoppling inifrån snarare än utifrån. Det ensamma skrivandet är perfekt för mig: skärmtexten återkopplar till mig och jag återkopplar till skärmtexten.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Poeter som kan fånga så mycket så kort. Tänk bara på Tranströmers ”I arbetets utkanter”: ”Fritidens måne kretsar kring planeten Arbete med dess massa och tyngd. Det är så de vill ha det.” Tecknare som Jan Stenmark och Robert Nyberg som kan fånga så mycket i en enda bild. Och Selma Lagerlöf för att hon visste så mycket om människor på djupet och kunde fånga det i skrift. Och Willy Kyrklund för hans språk. Men viktigast är faktiskt Tage Danielsson. I över 30 år har jag (när något obegripligt inträffar – och det gör det ju ofta nu för tiden) kunnat tänka: ”vad skulle Tage sagt om detta?!” Hans inre gestalt i mig svarar aldrig – han tiger men ler vänligt. Och tack vare att han finns där, är det möjligt för mig att få upp till ytan vad det är jag vill fråga om.

Vad skriver du på just nu?

Faktiskt ingenting. Och det är ganska vanligt för mig, detta trots att jag skriver så gott som alltid … Min drivkraft till att skriva är att jag vill få lugn från en tankegång som stör mig gång på gång. Enda sättet att få den att upphöra är att formulera den och spara den i datorn/ molnet. Där finns mycket. Då och då inser jag att delar av allt det skrivna faktiskt är tematiskt och borde få bli till en bok. Då vidtar processen med strykningar av överlappningar och kompletteringar av det som saknas för att manuset ska kunna fungera som en helhet och överarbetningar och … Ett nödvändigt men ofta tämligen slitigt arbete.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Den börjar tidigast klockan 10. Sedan kan den faktiskt se ut precis hur som helst. Jag gör numera ingen skillnad mellan att forska och skriva och läsa och föreläsa och samtala och blogga (www.bodiljonsson.se/blog) och … Eller för den delen ”bara” tänka. Allt flyter ihop nu, och det började det med när mitt formella arbetsliv väl är över.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag hanterar det inte alls (jämför förra svaret), det bara finns. Vilket ger märkliga effekter. Mina hittillsvarande 8 år som professor emerita har faktiskt blivit till den mest utvecklande av alla 8-års-perioder jag kan erinra mig under mitt yrkesliv. Numera kan jag ju tillåta mig att utan några yttre restriktioner hålla på med just det jag för tillfället är mest intresserad av. En av effekterna av det är att jag tycker att jag lär mig mer än någonsin förr – detta trots att det s k ”livslånga lärandet” antas överståndet i och med pensioneringen.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Vet för lite om den för att ha några synpunkter.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nej, då hade jag ju inte varit jag.

Foto: Johan Nilsson, TT.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem