Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Anders Rydell och är 36 år. Jag bor på Ingarö tillsammans med min sambo och vår ettåriga son. Jag är författare och journalist. Jag skriver i huvudsak om kulturarv, historia och ny teknologi.

Vad utmärker dina böcker?

Något som sammanför dem är kanske det kulturhistoriska reportaget. Jag är intresserad av idéer, hur och varför människor drivs av dem. Vad som får en människa att offra allt eller begå fruktansvärda handlingar för en idé.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Min senaste, ”Boktjuvarna”, eftersom det är ett ämne som ligger mig själv närmst. Jag kommer själv från ett hem utan böcker och upptäckte litteraturen i slutet av tonåren när jag utbildade mig till elektriker. Det förändrade mitt liv. ”Boktjuvarna” handlar i grunden om litteraturens kraft och betydelse, men också hur den kan missbrukas.

Varför skriver du sakprosa?

Med risk för ett klyschigt svar, men för att verkligheten alltid överträffar dikten. Jag förbluffas ständigt över hur overkligt osannolik verkligheten är. Jag vill också skriva böcker som ger mig möjlighet att resa runt i världen och träffa människor.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

De är många, Gitta Sereny, Barbara Tuchman, Mary Beard, Svetlana Aleksijevitj. De inspirerar mig eftersom de skriver historia så som jag önskar jag kunde skriva historia. Det som också intresserar mig är att de ofta skriver om skeenden som ännu inte är avslutade, vilket jag själv också gör. Jag tycker det är intressant när man som författare ingriper och blir en del av detta skeende.

Vad skriver du på just nu?

Just nu arbetar jag på den avslutande delen i min trilogi om plundring av kultur under andra världskriget. Den handlar om plundringen av musik, av instrument, noter och andra föremål. Men också om nazismens musikpolitik och dagens försök att återfinna försvunna instrument.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Just för tillfället sitter jag i min skrivarstuga på Ingarö, som ligger på vår tomt. Då och då går jag in till huset för att hämta vatten eller mer kaffe. Ett till det yttre mycket händelselöst liv. När jag inte sitter i stugan reser jag, kanske runt hundra dagar om året brukar jag ägna åt research och föreläsningar.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag har insett att det i mitt fall bara går att göra research till en viss gräns innan skrivandet. Materialet förändras under skrivprocessen, vissa saker som jag i förväg trodde skulle bli viktiga minskar i betydelse och bikaraktärer växer till huvudkaraktärer.

Foto: Natanael Johansson

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Jag tycker den är mycket svag, tyvärr. Eftersom jag haft förmånen och turen att bli utgiven på nästan tjugo språk har jag kunnat göra jämförelser. I Europa, både i öst och väst, liksom i USA och Sydamerika har sakprosan en starkare ställning. Jag tror det till viss del har historiska orsaker, vi är inte ett land som producerat filosofer, historiker och intellektuella av internationell rang utan dramatiker och barnboksförfattare.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

”Myten om framsteget” av Georg Henrik von Wright.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem