Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Bengt af Klintberg och är född 1938. Min första fackbok, Svenska trollformler, kom ut för mer än ett halvsekel sedan. Den väckte betydligt större intresse än mina två första böcker som var diktsamlingar, så jag har fortsatt att skriva och redigera böcker om muntlig poesi och berättartradition. Sammanlagt har det blivit ett 25-tal böcker. Den som sålt bäst är Råttan i pizzan, en samling vandringssägner från vår egen tid. Men jag har också skrivit skönlitteratur och barnböcker.

Vad utmärker dina böcker?

Att de är skrivna på ett enkelt och begripligt språk.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Det är inte någon av fackböckerna, även om jag naturligtvis är glad över framgången med Råttan i pizzan. I stället väljer jag två böcker med självbiografiska inslag: Rebecka och tigern, en samling noveller med motiv från min barndom, och Hylla, 57 korta essäer om ämnen som alla börjar på bokstaven H.

Varför skriver du sakprosa?

Därför att sakprosan är den form som står till buds när jag vill intressera andra för sådant som jag själv tycker är intressant. Mitt skrivande går väldigt långsamt, jag är noga med formuleringarna.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

När jag läser sakprosa är det inte för att bli inspirerad utan för att inhämta kunskap. Jag får inspiration av att läsa poesi, t.ex. Werner Aspenströms dikter. Jag påminns om vilken glädje arbetet med språket ger mig.

Vad skriver du på just nu?

Snart får jag läsa korrektur på Sagor från Bohuslän, ett urval texter som till stor del upptecknades på landsmålsalfabet för mer än 120 år sedan. De ger en unik inblick i det muntliga berättarspråket. Mitt nästa projekt, nyligen påbörjat, är en biografi över Theodor Öberg (1820–1860), mannen som har svenskt rekord i pseudonymer. Medförfattare är min kollega visforskaren Christina Mattsson.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

De är alla olika, så jag väljer dagens datum. På förmiddagen besökte jag Kungliga biblioteket och läste Ernst Moritz Arndts Mährchen från 1842. Hittade två sagor som Theodor Öberg har översatt (ganska fritt) till svenska. Öberg gillade långa boktitlar, vad sägs om den här på den ena Arndt-sagan: Saga om pannkaksberget och Lars från Mora, som efter många besynnerliga och förunderliga äfwentyr både till lands och sjös blef gift med den skönaste prinsessa i werlden och slutligen konung öfwer hela Danmark. Efter lunch beskar jag ett äppelträd och lekte kurragömma med barnbarnet Rufus, snart fem år. På kvällen träffade jag två syskon och skrev tillsammans med dem en visa till vår yngsta bror och hans sambo, som gifter sig nästa vecka.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Det är en känslomässig berg-och-dalbana. Researchen är rolig men skrivandet är inledningsvis urjobbigt. Under slutstadiet, när bara finsnickeriet återstår, blir det roligt igen.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige i dag?

Sakprosan har en stark ställning. Det skrivs varje år en mängd fackböcker som lockar till läsning. Särskilt gärna läser jag böcker där författaren blir synlig. Tyvärr försummas sakprosan på tidningarnas kultursidor.

Finns det någon annan författares bok du gärna hade skrivit?

Ivar Arosenius Kattresan. En underbar barnbok.

Foto: Robert Ryberg

………………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.