Hej Kerstin, Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är läsare och författare. Jag har en fil mag i filosofi och religionsvetenskap samt doktorerat i etik vid Uppsala universitet. Jag har varit administrativ assistent, undervisat,föreläst, handlett uppsats, skrivit artiklar och recensioner. Jag har varit med i Författarförbundet sedan 2014.

Vad utmärker dina böcker?

Nyfikenhet, jag drivs av att ta reda på saker och få svar på frågor. Jag analyserar värderingar och argument. Problematiserar, undersöker och ifrågasätter. Jag letar efter både brott och mönster. Våra värderingar påverkar det vi gör och vilka beslut vi fattar, därför vill jag granska och lyfta fram dem. Språket ska vara tillgängligt men läsaren bör inte underskattas.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Naturens värde och hållbar utveckling, bokförlaget Nya Doxa. Jag fick ett stipendium och möjlighet att vistas vid Åbo Akademi en termin. Det var givande att få miljöombyte.

Varför skriver du sakprosa?

Det är mitt uttryckssätt. Ord är mitt sätt att försöka gestalta och förstå. Jag är nyfiken på problem och hur människor tänker. Det behöver inte vara som det är. Sakernas tillstånd går att förändra och det finns möjlighet att kanalisera genom sakprosa. I sakprosan får man framställa med nyanser och argument. Med sakprosan som verktyg kan jag beskriva hur det är men också formulera tankar kring hur det skulle kunna vara.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag inspireras av författare som har modet att störa på ett konstruktivt sätt som leder till förändring. En av dem är Rachel Carson, med Tyst vår belyser hon uppmärksamt en av sin samtids största problem, nämligen farliga kemikalier som användes i jordbruk. Hon blev starkt kritiserad av industrin men hennes bok fick genomslag och bland annat förbjöds DDT. Miljögiftet DDT orsakar tunna fågelägg. Om det inte finns fåglar blir det ingen fågelsång och därav följer en tyst vår. Hon fyrar av startskottet för den moderna miljörörelsen.

Vad skriver du på just nu?

Jag gräver vidare i människans syn på natur och djur. Kollisionen mellan lantbrukarens kontra djurrättsaktivistens värderingar intresserar mig då den sätter ljuset på frågor som rör yttrandefrihet och demokratiska samtal. En del aktivister utför sina aktioner anonymt samt använder hot och våld som metod för att försöka uppnå ett gott och rättvist samhälle.

Min utgångspunkt är att vi behöver ordet, diskutera och debattera. Vi behöver föra samtal, argumentera och ha dialog om orättvisor.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Väckarklockan larmar 6.30 då jag försöker följa familjens dygnsrytm med frukost och morgonbestyr. Ofta arbetar jag hemma och då brygger jag en kanna starkt kaffe för att vakna och påbörja dagens arbete. Mest effektiv är jag under förmiddagen och mitt på dagen. Ibland tar jag mina papper och cyklar till Carolina Rediviva. Biblioteksbesök liksom möten och seminarier ligger nere just nu. Ibland frestas jag att brygga mer kaffe framåt midnatt och med glupande aptit fortsätta läsa, bråka med texter och skriva in på småtimmarna. Även om jag oftast ångrar mig halv sju så är det något visst med att arbeta ensam när dygnet är lugnast och det blir ljusare ute.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag arbetar ganska systematisk. Inledningsvis brottas jag med texter och information, läser och efterforskar i det som väckt mitt intresse. Jag djupdyker i mitt material och bryter tankar och ideér mot varandra. När jag gjort det fokuserar jag på skrivandet. Det blir en intensiv period av skrivande där jag flera gånger går tillbaka i materialet.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Vi behöver reflektera mer och tänka efter mer. Vara angelägna att få kunskap, argumentera sakligt och undvika grunda analyser. I en tid då oneliners och enkla lösningar levereras belåtet kan sakprosan bygga motstånd genom att bilda, gå på djupet och visa ett kritiskt förhållningssätt.

Det finns nyfikenhet att stilla och kunskapshunger att mätta, så jag ser ljust på sakprosans framtid. Men sakprosans ställning behöver stärkas med ett forskningsfält.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nej, det begäret har jag aldrig haft.