Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag kom till Sverige som tonåring i början av 1950-talet som en bland de tidiga finlandssvenska invandrarna. Det är en grupp vars storlek man inte har exakta data om eftersom Sverige inte noterat modersmål bland invandrarna. Rent allmänt brukar man tala om att vi utgör en tredjedel av de finländska invandrarna. Det innebär paradoxalt nog att svenska rätt länge var det näst största invandrarspråket efter finska innan de stora invandringsvågorna från mer avlägsna länder blev aktuella. Jag tog studenten som privatist vid Östra real i Stockholm 1957. Efter det studerade jag vid Konstfack något år, men hoppade av till Poppius journalistskola och fortsatte till dåvarande Journalistinstitutet efter volontärjobb. Därefter blev jag anställd på TCO-tidningen som arbetsmarknadsreporter och kom att stanna där till min pensionering. Inledde studier i socialantropologi vid sidan om men gav upp på grund av tidsbrist.

Vad utmärker dina böcker?

De böcker jag skrivit vid sidan om reporterjobbet kan väl karakteriseras som debattböcker, försök att väcka opinion i frågor jag kom att ägna mycket tid, delvis vid sidan om det ordinarie jobbet.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Den första boken skrev jag 1969 tillsammans med en finsk journalist (mina delar översattes till finska). Den utkom i en debattbokserie på Tammi förlag i Finland och titeln var Mustalaiselämää, vilket betyder zigenarliv. Senare skrev jag ensam boken Vi kallar dem zigenare, som utkom 1991 på Alfabeta förlag. De här två böckerna skulle jag gärna vilja följa upp för att mer personligt berätta om mina intryck av romernas situation i dag. Jag har efter min pensionering medverkat i en antologi om romernas historia i Finland med titeln De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet. Den utgavs 2015 av Svenska litteratursällskapet i Finland. Det har varit fascinerande att få en inblick i den romska kulturen, det har betytt mycket för mig personligen.

Varför skriver du sakprosa?

Kanske för att jag inte kan skriva på annat sätt även om jag skulle önska ibland. Sakprosa är ju en tillräcklig utmaning i sig. Mycket av det jag skrivit har jag fått ompröva och skulle i dag behandla på ett annat sätt.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

De är så många att jag inte kan räkna upp dem. Men Jolo, Jan Olof Olsson, vill jag nämna. Hans sätt att skriva om stora skeenden och företeelser har alltid fascinerat mig. Han kunde med några detaljer som utgångspunkt beskriva historien så att läsaren omedelbart fängslades.

Vad skriver du på just nu?

Det är verkligen en fråga jag ställer till mig själv, ska jag eller ska jag inte försöka rätta till sånt jag i dag inte kan godkänna i det jag skrivit tidigare? Det skulle handla om böckerna Sjuk av bildskärm (1989) och Fältslaget (1995) som jag skrev tillsammans med min kollega Carl von Scheele på TCO-tidningen samt boken Mörkläggning år 2000 som jag skrev ensam. Samtliga handlade om den första arbetsskadeepidemin bland tjänstemän i Sverige, nämligen om dem som arbetade vid de första datorerna från slutet av 1970-talet fram till 1990-talet. Det perspektiv jag har på frågan i dag är vidare och handlar framför allt om de kemikalier som använts i elektroniken och sambandet med de stora arbetsmiljöproblemen bland annat i halvledarindustrin i Silicon Valley i USA.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

När det handlar om artiklar och ovan nämnda böcker om arbetsskador hamnade jag i en situation där jag hade behövt fackkunskaper i kemi och fysik framför allt. Jag hade tagit studenten på latinlinjen, mina intressen låg inte åt det naturvetenskapliga hållet. Men jag bevittnade hur människor upplevde hälsoproblem i sin arbetssituation och berättade om det. Det har jag aldrig ångrat. I dag beklagar jag att jag inte genomskådade det omfattande charlataneri som till och med under täckmantel av akademiska titlar förekom och gör så ännu i dag. Det är min bittra erfarenhet av växelspelet mellan research och skrivande. Man kan aldrig arbeta tillräckligt noggrant och vara nog försiktig med folk som vill utnyttja skribenten.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige i dag?

Jag är imponerad av alla de unga författarna som i dag skriver om vårt komplicerade samhälle.

Finns det någon annan författares bok du gärna hade skrivit?

De är så många att det är svårt att räkna upp dem.

………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.